I dagens samhälle diskuteras ofta återbruk och hållbarhet, att köpa second hand istället för nytt och kanske till och med att undvika att handla alls. En högtid väcker för de flesta av oss en hel bukett av minnen och julen är kanske den mest laddade av alla högtider med sina mattraditioner, julklappar och dekorationer men föder också tankar kring fattigdom och ensamhet. En julservis kan förmodligen se ut på lika många sätt som ett vårregn har droppar men finns det några måsten kring hur den bör se ut för att alls få detta epitet? Jag menar att det egentligen är känslan som en dukning förmedlar som är själva essensen, eller summan av kardemumman som man brukar säga.
Det finns julserviser med tomtar, blommor, polkagrisar, granar, vinterlandskap, girlanger, hjärtan, Kalle Anka, pepparkaksgubbar och äpplen. Färgerna som dominerar är vitt, guld, rött och grönt. Varför grönt egentligen? Jo, det gröna kommer från kristendomen och att de växter som behåller sin färg året om. Ett exempel är järneken med sina taggiga blad som är en symbol för evigt liv och dess röda bär en symbol för Kristi blod. I den anglosaxiska julsången ”Deck the Halls with bows of Holly!” uppmanas vi att pynta och smycka med järnek och att det rent fysiskt bygger broar till föregående generationer som lever kvar i minnet.
Om vi lägger ihop allt det här, att tänka hållbart och symboliskt på samma gång så kanske en grön servis är det bästa? Den gröna färgen kan eftersom den är motsatsfärg till rött i färgcirkeln få alla eldiga amaryllisar och frejdiga tomtar att framträda extra bra men också med samma självklarhet dukas fram för att fira den grönskande midsommaren. Det är väl hållbart om något? Det finns en underbar grön servis hos bland andra Julporslin som med sitt rustika uttryck perfekt bär upp våra gamla mattraditioner med den skivade skinkan, sillbitarna och laxen, ägghalvorna och brunkålen. Pynta med vintergröna växter, sirligt vitt och djupt julrött för att få till en juldukning som sent kommer glömmas.